Tomas Tranströmer, Tomas Tranströmer: Tomas Tranströmer.

TILL VÄNNER BAKOM EN GRÄNS (ur STIGAR, 1973 )

I
Jag skrev så kargt till er. Men det jag inte fick skriva svällde och svällde som ett gammaldags luftskepp och gled bort till sist genom natthimlen.

II

Nu är brevet hos censorn. Han tänder sin lampa. I skenet flyger mina ord upp som apor på ett galler ruskar till, blir still, och visar tänderna!

III

Läs mellan raderna. Vi ska träffas om 200 år då mikrofonerna i hotellets väggar är glömda och äntligen får sova, bli ortoceratiter. 



SKISS I OKTOBER (ur STIGAR, 1973)

Bogserbåten är fräknig av rost. Vad gör den här så långt 
                                      inne i landet? 
Den är en tung, slocknad lampa i kylan. 
Men träden har vilda färger. Signaler till andra stranden! 
Som on några ville bli hämtade.

På väg hem ser jag bläcksvamparna skjuta upp genom 
                                    gräsmattan.
 De är de hjälpsökande fingrarna på en 
som snyftat länge för sig själv i mörkret där ner.
 Vi är jordens.

C-DUR (DEN HALVFÄRDIGA HIMLEN, 1962)

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern had kommit
medan de lå hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden – 
alla log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro. 
Så tickte han.

En musik gjorde sig lös 
och gick i yrande snö 
me långa steg.
Allting på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C. 
En time ovanför plågorna. 
Det var lätt! 
Allt log bakom uppfällda kragar.